Recension: Ärans Väg
Redan när jag tjuvkikade i PDF-filen av Ärans väg visste jag att detta var något alldeles speciellt. Tålmodigt väntade jag på att boken skulle anlända så att jag glupskt kunde sluka innehållet.
This review is in Swedish because it refers many times to the original trilogy from the 80s and the non-swede reader will not understand the full meaning without that nostalgic context.
Till att börja med måste jag säga vilken underbar bok. Allt håller högsta klass. Allt från formgivning, kartor och illustrationer till pappersval, bindning och tryckkvalitet. Det enda som stör mig är motivet på framsidan. Visst är Grim och Grum superklassiska spelledarpersoner men dessa minotaurer representerar på inget sätt kampanjens handling. Två bifigurer lyfts fram som om de vore självaste Deadpool & Wolverine. Förstå mig rätt, bilden är ett mästerverk men passar helt enkelt inte som framsida för denna episka kampanj.
Ärans Väg är en kampanj till Drakar och Demoner som bygger på tre klassiska äventyr från 80-talet. Men till skillnad från forntiden så håller den nya utgåvan samman handlingen på ett mycket bättre sätt. Det finns ledtrådar och antydningar som kopplar ihop de olika delarna och ger kampanjen en helhet som den tidigare versionen bara kunde drömma om. När jag läser boken känns det som ett stort verk i tre akter, inte som tre löst sammankopplade äventyr.
Min stora farhåga var att kampanjen likt Drakkejsarens Hemlighet skulle vara ett mischmasch av gamla och nya idéer som spretade åt alla möjliga håll. Till min stora lättnad är Ärans Väg en grundlig omskrivning av originalmaterialet från första till sista ord. Som grafisk formgivare uppskattar jag hur strömlinjeformat kampanjen är skriven. Det är enkelt med blicken att hitta det man söker, mycket tack vare att illustrationer och kartor får ta plats. Genom att punkta upp det som är viktigt får spelledaren en bra vägledning hur denna skall styra spelandet. Stora kartor med otaliga rum och mycket information blir fort oöverskådligt men detta problem har skribenterna skickligt undvikit genom att rensa bort allt som oviktigt och krångligt.
Jag hade först tänkt att recensera varje deläventyr separat men eftersom de Döda Skogen och Maktens Portar i stort är desamma som förlagorna från 80-talet, fast mycket bättre, känns det som om detta är onödigt. Den tredje delen, Mörkrets hjärta, bör däremot beröras litet mer. Jag skall villigt erkänna att jag bara har läst originalet en gång för länge sedan och fann genomläsningen trög och äventyret ospelbart. Likt originalet är den nya versionen koncentrerad till action och strid. Men den stora skillnaden är att i nyversionen finns det alternativa vägar att vandra. Mäktiga fiender går att undvika och tråkiga borgkomplex att undersöka har reducerats. Dessutom känns varje plats rollpersonerna kan besöka som en unik äventyrsplats som ger nya möjligheter till intressant rollspelande.
Jag gillar också att kampanjen avslutas med att rollpersonerna återvänder till Döda Skogen. Detta fick mig att tänka på att i Sinkadus nr 16 så fanns det en fristående epilog (del 4) till Ärans Väg. Detta äventyr passar inte riktigt in i nyversionen men jag har alltid tyckt att det var ett intressant uppslag att rollspela vad som hände efter att det stora kriget var över. Kanske skulle detta äventyr kunna skrivas om och byggas ut för ett ge kampanjen en fristående uppföljare som kan leda till nya spännande äventyr?
Jag har alltid gillat kortare äventyr mer än tjocka kampanjböcker. Ärans Väg var däremot en Ärans Läsning och boken slukades i ett nafs. Fria Ligan har med denna bok lagt ribban löjligt högt och jag vet inte om de kan fortsätta leverera på denna fantastiska, nästan övernaturliga, nivå. De kommer givetvis att göra allt i sin makt för att lyckas men de visar framför allt för andra hur en rollspelsprodukt skall se ut. Det skall bli intressant att se vad de kommer att ge ut härnäst. Jag kommer dock att njuta av Ärans Väg över många år framöver.
// Jörgen Karlsson, Dunderdagar